Nu sitter jag här. Igen. Applåd till mig. Eller något åt det hållet.
Har precis satt igång andra maskinen med tvätt för dagen, duktigt värre, och jag saknar min hane fruktansvärt mycket. Han ska jobba över så idag får man snällt äta ensam och det är ju kul. Eller inte. Det kanske inte händer så ofta, men det spelar ingen roll. Det är fortfarande inte kul att äta ensam.
Hur som helst så gjorde han min dag idag, med hjälp av ett sms;
"Ville bara säga att jag älskar dej Du e allt för mej"
Tänk att de där få kantiga bokstäverna kan lysa upp ens liv sådär fruktansvärt löjligt mycket. Vet att han gör det, men man behöver höra det ibland, och även om man får höra det ofta så behöver man ändå få det bekräftat sådär nån gång ibland.
Så att man kan ta till sig det och känna det ända ner till tåspetsarna.
Han är i alla fall den enda som får mitt hjärta att slå ett extra slag bara genom att se honom.
måndag 25 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar