3 år - still going strong

Idag är det 3 år sedan. 3 år sedan vi knallade hem genom vintern från Mats. Full som ett ägg var du, älskling. Du ville inte gå hem utan skulle ta en promenad, vi gick bort mot akuten och du stannar för att krama mig och så viskar du "Jag älskar dig, jag vill att vi försöker igen", jag skrattade åt dig och sa åt dig att säga det nästa dag när du var nykter.

Och det gjorde du.

2 hjärtan blev 1.

Drygt en månad efter den dagen gjorde vi adressändring, vi blev sambos officiellt efter ett par veckors "prövotid" som vi så fint kallade det. Du sov ändå mer här än vad du gjorde i ditt dåvarande hem, så det blev ju ingen större skillnad om du skulle bo här.

Lyckan var total.

I juli samma år fick vi ett positivt besked, någon vecka tidigare så sa jag till dig att jag trodde att så var fallet, men nu fick vi det svart på vitt - eller ja, blått på vitt. Två skulle bli tre.

Vardagen kantades av en mysighetskänsla. Och jag trodde aldrig jag skulle älska dig mer än jag gjorde då.

2009 var vårat år. Våran älskade Mathilda äntrade världen, älskad från första stund. Nu var det inte bara vi två längre, vi hade en liten skrutt att ta hand om, som bara var våran.

Det var intensiva första månader, men kärleken höll sig stark. Trots att det många gånger var ett världskrig utan dess like, men vilket förhållande har inte upp-och nedgångar?

Och det finns dagar, älskling, som orden liksom fastnar i halsen och det är så mycket man vill säga men likson inte får fram.

Våra minnen är guld värda.

Ibland räcker inte orden till. Jag älskar dig, Per Erik Granberg, mest över allt. Även om "älskar" inte känns tillräckligt många gånger.

Du är min andra halva.

Alla hjärtans dag

Ibland räcker inte riktigt orden till. Ni är det finaste och dyraste jag har.

(bilden är riktigt gammal)

Per Erik Granberg - vi har haft med och motgångar, men fortfarande så står vi starka. 2 år, 3 veckor och 5 dagar.

Jag ser inte mig själv utan dig.

Älskar dig!

brunstig älg?

En underbar helg är till ända, tråkigt men sant.

Missföstå mig rätt, det kommer givetvis bli underbart att komma hem till våran smula.

Om två timmar ska vi vara utcheckade och på hemgång mot norrtälje.

Gårdagen bestod av shopping (och som vanligt så var det jag som handlade och älsklingen följde med och höll god min.) Vi hamnade i skärholmen, inte så märkvärdigt köpcentra om du frågar mig. Sen gick vi runt i affärerna runt här där vi bor. Kom tillbaka med ett par "lack"leggings, 2 på BH och 3 par trosor. Som sagt, älsklingen höll god min och bara följde med. Men tror han tycker det är trevligt. Eller jag vet att han tycker det är trevligt, för det har han sagt. Eller så säger han väl bara så för att det ska låta bra.

Och på tal om låta.....vad ska man säga?

Runt 8 snåret så vaknade jag av en jävla massa stön från rummet bredvid. Sex in action med andra ord. När vi gick ner och åt frukost vid 9 så höll dom fortfarande på. Och när vi kom upp på rummet igen nu strax innan 10 så höll dom fortfarande på. Tjejen är den enda som har hörts tills typ nyss, då kom det ett läte som kan liknas med en brunstig älg!

Nä, men det är väl trevligt för dom att dom förlustar sig sådär, men dom kan ju tänka lite grann på sina grannar. Eller har jag fel?

Från det ena till det tredje.

Igår vaknade jag dessutom och var dunderförkyld. Timing liksom. Är väl sjuk i snitt 2 gånger per år. Och då tyckte väl mitt immunförsvar att det var en jättebra idé att svikta nu, den första helgen på länge som vi kommer iväg och får vara själva. Så behöver ju inte säga hur pigg jag var framåt kvällen.

I alla fall, vi strävade med att söka oss upp till en bar med en galet fin utsikt - stockholm by night. Men där var det smockat, slgasmål om sittplatser och då kände jag som så: förkyld - orkar inte stå - överfull bar - NEJ TACK!

Så vi hittade våran väg till en liten mysig krog där vi satt i nån timme, sen drog vi oss upp på rummet igen.

Bortser man från förkylningen så har helgen varit underbar.

Det får vi göra om älskling, utan förkylning. Älskar dig, Per Erik Granberg!

Kärleken checkar in

Lång historia kort.

Vi firade ju våran 2års dag den 19 januari, och hur kul datum är det då? Inga pengar mitt i veckan typ.

Så vi firar nu i helgen. Så min söta moder kom uppåt krokarna för att ta hand om Mathilda hela helgen. Inte för att hon krävde speciellt mycket övertalning för att komma.

Och nu har vi checkat in på Adlon Hotell på vasagatan, 50 meter från t-centralen så man ska väl inte klaga på läget.

Och 2 nätter någon annanstans än hemma tackar man ju inte nej till.

Kom precis in på rummet efter att ha varit ute och strosat lite. Kom hem med naturgodis och lite annat för typ 80 spänn, och har även ätit lite, så nu planerar vi inte att gå längre än nödvändigt ikväll. Blir en heldag på city imorgon istället.

Så den som kände att den ville höra av sig eller ses i helgen kan ju försöka med det för vi är inte hemma.

Nu blir det mys här.

Later!

Älskar dig!

2 år idag and still going strong!

Det är sjukt hur fort tiden går. Det känns fortfarande som igår, den där natten vid sjukhuset då du sluddrade fram att du ville försöka igen, att du älskade mig, och jag sa till dig att säga allt det där när du var nykter igen. Och det gjorde du.

Men det var inte många som trodde att det skulle hålla. Det är väl typ nu man säger in your face? Men det tänker jag inte göra.

Vi har haft med och motgångar, men jag ser inte ett liv utan dig. Det finns inte. Vi har hunnit med mycket. Mycket festande men vi har även hunnit växa upp genom att vi har fått våran underbara lilla dotter.

Med er två vid min sida är livet fullständigt.

2 år idag och jag älskar dig mer än någonsin.

Vad vore jag, utan dina andetag?

När hjärtat svämmar över

Man vill säga så mycket men ibland räcker inte riktigt orden till.

Kärlek.

Det finaste jag har i livet, älskar er runt universum och tillbaka.

Ab imo pectore

Det finaste jag har!

110% kärlek + lite till.

Ni är min lycka, ni gör mig hel.

Kärlek är bara ett ord tills du hittar en som ger det en mening

Ab imo pectore - av hela mitt hjärta

Föregående inlägg skulle blivit på tok för långt om jag lagt allt i ett inlägg, och man vet ju själv hur man är, blir inläggen för långa så spånar man bara igenom dom. Hehe.

I alla fall, lite update om allt annat då.

Vi har nu bytt ut liggdelen mot våran (vrålsnygga!) sittdel, då damen inte behagar ligga ner längre utan vill titta på världen, och det är ju fullt förståeligt.

Just nu ligger hon på golvet och pratar med speldosan.

Och jag, jag saknar min andra halva som är ute på äventyr med sin far. Men han kommer väl hem om några timmar, dom gav sig iväg vid typ 5 imorse så han har vart borta en hel evighet känns det som.

Kärlek är inte att vänta ut stormen, det är att lära sig att dansa i regnet!

Älskar honom mer än allt.

Ab imo pectore - Av hela mitt hjärta

Dravel

19 månader idag.

Jag antar att man kan säga att kärlek är att fylla i alla tomma hjärtslag, att kunna andas åt någon som inte riktigt orkar.

Man kan kanske säga att kärlek är att hålla varandra ovanför allt det där som gör lite för ont. Kärlek är att hitta sin bästa vän i någon man kan kalla älskling.

Kärlek är att plantera fjärilar i magen om och om och om igen.

Kärlek är DU!

Härifrån till evigheten!

----

Idag tyckte förövrigt Tilda att vi skulle gå upp och vara vakna redan 02.22. Orka det? Så det vart till att försöka få henne att somna om, och till slut gick det sen sov hon fram till typ 10 snåret. Så idag har jag varit huslig och bakat. Haha. 4 limpor med kumminbröd. Det är mumma det.

Har även suttit och pillat med Robins tatuering. Ett helarmsprojekt. Blir riktigt nice, så han skulle väl komma förbi imorgon eftermiddag för att kolla hur det ser ut än så länge, och även så att jag kan se vilka marginaler jag har att röra mig på innan jag måste börja tänka på att göra motiv som kan gömma en annan tatuering. Kommer troligen bli bra i slutändan.

Sitter även och spånar på ny gadd till mig själv. Fan över ett år sedan jag gjorde någon. Haha. Ska ju givetvis köra Tildas namn och fotavtryck, men det ska jag låta någon annan göra. Får se vad som händer och fötter.

Nu, återgå till tvn och vänta på att älsklingen ska komma hem.

1½ år

1½ år idag. 18 helt underbara månader.

Ibland blir det som så att känslorna svämmar över, att kärleken till en person är så stark att det värker i bröstet, och det finns så mycket man vill säga men inga ord gör det rättvisa.

Han gör mig hel. Jag är ingenting utan honom. Han är världens bästa. På alla sätt. Och snygg är han dessutom.

Och man kan inte annat än konstatera det faktum att Mathilda har världens bästa pappa.

Det finns ingenting jag inte klarar så länge du står vid min sida.

Per Erik Granberg - Det finns inga ord i världen som kan förklara hur mycket jag älskar dig.

Du håller mitt hjärta i dina händer.

Våran dag

Officiellt är det våran dag imorgon, men kul att mysa till det på en söndag liksom, så vi gör slag i saken och myser till det och firar vår 1½ årsdag idag istället.

Har precis ätit middag nu, och visst fan är man en mästerkock..;) Haha. På menyn stod;

* lax- och skagentoast till förrätt.

* Kött och kroketter + sallad till huvudrätt.

Och senare så ska vi äta räkor, ostar och kex. Men det blir efter att Mathilda-älsk har tagit natten, då vi inte fick barnvakt idag. Men det gör detsamma.. Hon är så snäll så.

Älsklingen sitter och matar Tildisen nu, så ska återgå till honom och sen göra klart mathilda för natten, så hon är färdig så vi slipper böka med henne, vi ska ta oss en liten sväng ut så om hon somnar i vagnen så är allt klart så det bara är att flytta över henne till vaggan sen när vi kommer hem igen.

Älskar min lilla familj mest!

16 månader

Idag har vi vart tillsammans i 16 månader. Och om man tänker efter så är det rätt mycket "in your face" för alla som trodde att det här var dödfött när vi blev tillsammans igen. Han är min och jag älskar honom galet mycket!

I alla fall, började dagen med att plocka upp Mathilda vid 06.10 (börjar bli riktigt bortskämd med att hon sover hela nätterna), matade henne och sen gick jag ut i köket och hämtade ett litet paket till älsklingen - en mugg med text, på utsidan står det "Jag älskar dig" och på insidan "i evighet"...

Nu har älsk åkt till jobbet, Mathilda har somnat om och det är bara jag vaken.. Signe ligger nånstans och sover hon också... Så här sitter man och strävar med bloggen och slötittar på The Tyra Banks show i brist på annat.

Dessutom så är det pissigt väder idag med. Yey vad kul.

Jo, igår så införskaffade jag 1,5kg gips. Intresseklubben antecknar eller vad? Haha, nej men jag beslutade mig för att göra ett försök att göra en avgjutning av Mathildas hand och fot. Det gick väl sådär. Gjorde trolldeg och pressade ut det i en burk. Tryckte ner hennes fot och hans i detta - fick göras om typ 5 gånger då hon nöp (vad fan säger man? nypte? nöp?) ihop tårna. Men tillslut gick det.

Blir förmodligen bättre om hon får bli lite äldre. Men ändå. Vad kan man kräva av en knappt två månaders? Visste ju att det skulle bli så... Men det är ialla fall något.

Nej, nu ska jag äta frukost i lugn och ro.

14 månader

Idag har vi varit tillsammans i 14 månader.
Och du betyder fortfarande lika mycket för mig, om inte ännu mera. Hjärtat slår fortfarande frivolter till och från vid vissa tillfällen.
Du gör mig lycklig.

Det finns inga ord egentligen som kan berätta hur Du får mig att känna.
Det finns stunder då jag känner mig som en turist intill ditt hjärta och som en trött konstnär målar jag ditt porträtt av skuggor när du inte är här.

Jag faller handlöst framför dig.

Per Erik Granberg - Jag älskar dig mer än ord kan beskriva.

"Jag önskar dig allt vackert för du är
det bästa som jag vet"

11 månader // 100 dagar

Idag firar vi 11 månader. Känns helt sjukt egentligen. Det har gått 11 månader sen den där natten vi gick hem från M och N och min älskling klämmer ur sig att han fortfarande älskar mig. Och där var början på resten av mitt liv. 11 månader, 335 dagar sen det blev vi igen. Och den 5 februari så flyttade han in permanent. Endast 17 dagar efter att vi blev tillsammans. Snabbt tyckte vissa, men känns det rätt så gör det. Och det har ju gått bra trots att det var så snabbt.

Sen är det 6 månader sedan vi fick ett fint klarblått plus på en sticka och våran lilla tjej anmälde sin närvaro. Och nu har vi gått 180 dagar i hennes jäsning så med andra ord är det enbart 100 dagar kvar tills vi har henne här. Förutsatt att hon planerar att vara punktlig. Och är hon det så har vi henne hos oss den 29 mars 2009. Älskar henne som tokiga redan nu!

Idag är det bara massa kärlek helt enkelt. Take it or leave it!

151 dagar

5 månader idag. 151 dagar, det känns inte som det.
Men en sak är säker, jag älskar honom mer än någonsin.

Härifrån till evigheten.

Du får mig att tappa balansen

Utan Dig är det svårt att hitta hem.
Och det gör så fruktansvärt ont att höra att man bör avsluta det. Från andra. Och det känns när Du säger att Du inte ska hindra mig om det är det jag vill göra. Men det är inte vad Du vill. Och det är inte vad JAG vill heller.

Jag älskar Dig.
Jag gör det. Så jävla mycket så hälften vore nog. Du är mitt liv. Du är den jag vill dela det med. Det är Dig jag vill leva med. Jag tänker inte ge upp bara för att alla andra inte tror att vi ska klara det. Den här gången är det på riktigt. Jag känner det. Och jag hoppas att Du känner det.

Jag har aldrig saknat, oroat mig för, en människa på det sättet som jag gjorde inatt. Det har aldrig gjort så ont att vara så fruktansvärt ovetande. Men sen, allt kändes så jävla bra, en sån jävla trygghet. Det har aldrig känts bättre att somna med Din arm om mig. Din värme mot min rygg. Dina andetag i min nacke, mot mina skulderblad. Och Dina ögon som ser rakt igenom mig, kändes det som. Dina ord som får mig att tappa andan. Din uppenbarelse som får mig att tappa balansen.

Du håller mitt hjärta i dina händer, och jag kommer aldrig att ta tillbaka det.
Utan Dig är jag ingenting.

Jag älskar dig, Per Erik Granberg!

Carry you home

Mamma och lillebror har vart här i snart en vecka. Eller ja, Pontus har sovit här sen de kom och mamma nån gång emellanåt.. Men imorgon ska de bege sig hemåt.
Älskling och jag bokade även tågbiljetter igår, så påskhelgen ska vi spendera hemma hos mamma i dalsland. Ska visa honom hålan som Gud glömde..

Till sak; igår var han helt jävla underbar. Lät bli datorn hela kvällen, och var allmänt kramig. Mer av det tack! Sen låg vi och pratade igårkväll, och han gjorde ganska klart för mig att jag var hans tjej och att han inte ville förlora mig.
Varpå jag kontrade med att han kommer aldrig att göra det, han har aldrig gjort det. Mitt hjärta har alltid tillhört honom.
Nu ska vi bara få resten av världen att sluta tvivla på oss och istället glädja sig för oss till 110%, för som det känns just nu så är det jag och han mot världen.

Förstår inte varför folk inte förstår. Vi hör ihop. Det är såhär det ska vara.



"A song for your heart, but when it is quiet,
I know what it means and I'll carry you home.
I'll carry you home."

Dessvärre gör jag ju det

Vi hade parmiddag här igår. Gud vad vuxet det lät då. "Parmiddag". Hah.
Nej, men det var jag, Per, Mats och Nenne. Vi kirrade tre-rätters. Värsta avancerat. Typ. Eller något. Till förrätt hade vi toast skagen, varmrätt blev någon form av kött, hasselbakspotatis, bea-sås och sallad och till efterrätt vart det hemgjord blåbärspaj med vaniljsås. Det vart lyckat.
Hur som helst så bar det av till bistro en sväng, ja, jag gav vika. Gick därifrån rätt snabbt. I alla fall jag. Lite småtjafs blev det. Men ja.
Per ramlade in runt typ halv tre, kröp upp bredvid och frågade "Sover du?" varpå jag mumlade något ohörbart till svar och så viskar han "Jag har saknat dig."
Han brukar klämma ur sig, när han gör något halvgalet, "Men du älskar mig ändå.". Och ja, dessvärre så gör jag ju det. Såpass mycket att hälften vore nog.

I alla fall. Idag är det sociala klubben här hemma. Jag sitter och häckar vid datorn, och han kollar på hockey. Tidigare idag var det tvärtom, vi har bara bytt plats. Men men, han är här, han är hemma, han är MIN och det räcker.



"Det skulle bli för tomt
om ingen fanns där som värmde mig i natten.
Men jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd, ingen känner mig så väl som DU.
Jag skulle fastna i min ensamhet igen,
om DU lämnade mig nu."

Vuxenpoäng

Jomenvisst, igår fick han sitt namn på dörren. Adressändring gjordes. Nu är det fan i mig officiellt. Mia und Per goes sambo. Haha. Känns lite småsjukt när man pratar om det, nu är det liksom "Hemma hos oss" istället för hemma hos mig. Men det känns helt jävla underbart bra.
Vi vad även runt div. färghandlar och hämtade färgprover igår. Ska måla om i vardagsrummet. Vet inte helt hundra vad det blir än, men vi har i alla fall tänkt ha en mörk fondvägg och sen tre ljusare väggar. Kommer bli så bra så bra.

Nu sitter jag och väntar på att klockan ska närma sig elva så jag kan dra mig mot busstationen. Ska till farsgubbens verkstad och städa litet. Dra in lite pengar. Behövs alltid. Speciellt då man inga pengar har.

Nej, borsta tänderna kanke, och börja klä på sig lite smått.
Puss å kram å knus å kläm

Ett plus ett är två. Vi är ett tillsammans.

Det var inatt. Det var vi. Och det kunde inte bli mer perfekt. Det känns så rätt. Det är såhär det ska vara. Hans värme bredvid mig, alltid. Han hör hemma här.

"Jag ser inte mitt liv utan dig. Jag har aldrig gjort det. Och nu är jag ärlig."

Orden behövde komma ur mig. Vi låg och pratade bra länge innan John Blund äntligen infann sig.

Vi kom överens om att vi har växt i varandra nu. Det var inte rätt förra gången.

Jag har alltid älskat honom. Men aldrig så mycket som nu.

Idag kommer min andra kärlek hit. Sara ska sova här då hon börjar tidigt imorgon bitti. Så inatt blir det fullt hus.

Igår färgade vi håret på henne, det blev ap-snyggt. Svart överhår och knallrött underhår. Blev även inspirerad och blekte en liten slinga i mitt eget hår och färgade den sedan röd. Funtar på att apa efter henne och färga underhåret rött jag med.. Får väl se vad som händer och fötter.