I'd give you my heart

Here's the deal;
har kommit fram till att jag behöver kärlek. Inte kärlek på vänskaplig nivå, det har jag. Och jag älskar er alla från botten av mitt hjärta. Nej, nu pratar jag om det där fenomenet pojkvän/flickvän-kärlek. Jag har ignorerat det länge, men idag (nu!) kom det över mig att jag behöver det, vare sig jag vill det eller inte. Jag behöver någon som behöver mig.
Men vågar jag släppa någon inpå mig, vågar jag öppna mig så igen, vågar jag lita på någon på det sättet igen? Jag bara frågar.
Och hur gör man?

Jag följer en tjej's blogg troget. Och hon har funnit det där alla pratar om. Varför kan inte jag göra det? Vad gör jag för fel? Är det överhuvudtaget jag som gör fel? Eller är jag bara för blind för att se?

Jag undrar bara. Och jag ber om ursäkt för att jag tagit upp din tid.
Men känslan kom över mig och gav mig en käftsmäll.

Skulle du älska mig om jag var någon annan än den jag är?

Krogen igår. Var tvugna att viga in Sara då hon fyllde 18 den 27 december. Grattis Grattis. Kvällen var lyckad, men idag är det helt off. Hehe. 4 tequila = 4 tequila för mycket. Hade ett seriöst (så seriöst det kan vara med sprit i kroppen) med en person. Berättade allt, hur det kändes då och allt det där. Får hoppas att det gick in med.

Kort sagt, idag blir en lugn dag, ska se på film och bara vara.
Återkommer vid senare tillfälle..

I'm such a sucker

Shame on me. Jag är en sucker. Men jag tror inte jag är den enda som anser att kärleken mellan Davy Jones och Calypso i Pirates of the Caribbean är en av de finaste skildringarna på omöjlig kärlek. Ever.
Jag ryser i hela kroppen när jag ser den scenen när Davy kommer ner under däck där Calypso sitter "fängslad".

Jag har tappat mina egna ord. Så jag låter ett klipp tala samt några av replikerna i det mötet.



"Would you love me if I were anything but what I am?"

"You've hide away what always have been mine."

"I will give you my heart, and we will be together always. If only you had a heart to give me."

"My heart will always belong to you"

Curly Sue

"Your touch makes it hard to breath
the shiver is around me now
You're so fine"



"The heart is pumping for my life
the mind is happy and I
I will love you 'til the day I die"

Jag har ledsnat på att vänta

Idag (fredag) 12.57 sätter jag mig på ett tåg som ska ta mig hem. Hem till Norrtälje. Hem till allt det där jag saknar. Mamma frågade mig idag om jag längtade hem, och jag kom på mig själv med att le ett tokfånigt leende i samma stund som svaret for över mina läppar. "Ja."
- "Men tycker du inte att det är bra här hos mamma?"
- "*suck* Du bor i Långed."

Jag känner mig saknad. Hade frågat Matte och Sara om de skulle kunna tänka sig att hämta mig i stockholm, så jag slipper åka buss efter x antal timmar på tåg. Och de skulle komma. Men nu är det även 3 till som vill följa med. Får väl se vilka som står där och väntar. Saknar i alla fall alla väldigt mycket. Trodde inte man kunde sakna personer på det sättet. Jag har räknat dagarna ända sedan jag kom. Och idag vänder jag blicken österut och åker hem. Ingen är gladare än jag.

Jag har ledsnat på att vänta
..
Behöver nån som behöver mig.

Man känner när hjärtat stannar

Och idag är allt sådär lite lagom trasigt och jag skulle helst av allt bara vilja gömma mig i någons armar och låta tystnaden i mina ord berätta att just sådär mycket betyder du. Och när man ser allt med hela andra ögon från en annan sida så inser man att man inte vill något annat än att vara just där. Just då. Just NU. Jag längtar hem. Jag är lite mer än femtio mil hemifrån, i en ort där jag vantrivs. Och jag vill att det ska bli fredag den fjortonde så jag kan sätta mig på tåget som kommer ta mig hem. Och jag önskar att det fanns någon där som tog emot mig med öppna armar och berättar hur mycket han har saknat mig och mina andetag.

Jag längtar hem till allt det där som får mig att leva. På riktigt. Jag saknar alla dom som älskar mig för den jag är och som jag värderar mer än livet. De ligger i säkert förvar där löjligt nära hjärtat. Ta inte dina vänner för givet, för du inser inte hur mycket du saknar dom förrän du är ifrån dom.

"Jag vill höra din röst nu
Höra hjärtat i bröstet
Jag behöver din tröst nu
Låt mig höra din röst nu"

Jag kom hit i torsdags. Tre dagar. Och jag vill hem.
Hemlängtan för hela slanten, värre än någonsin.

Mitt hjärta är, alltid där du är

Det gör ont. Det gör så jävla ont.
Igår var jag hel. Idag är jag halv.
Hon fattas.
Förstå det; DU FATTAS MIG!!

Jag reagerade. Du kan inte klandra mig.
Jag sårar inte mig själv. Jag har berättat och trott att du lyssnat.
Men ändå kommer det upp på tapeten.
och du hörde inte vad jag sa.

Jag hatar att bråka med dig.
Har förlorat dig en gång. och vill inte göra det igen.
Du betyder för mycket.
Du är under huden på mig.
Du ligger närmare hjärtat än någon annan.
Och det kommer du alltid att göra.
Ensam är stark säger dom.
Kan vi vara ensamma tillsammans?
tillsammans är vi oslagbara.

Hoppas du förstår att jag skäms, tagit upp telefonen många gånger och slagit ditt nummer, men sedan raderat det igen och ångrat mig, vad ska jag säga? vad kan jag säga?
Hoppas du förstår att det här mitt FÖRLÅT (!!!) till DIG...




"När solen skiner, skiner vi.
Jag ska alltid stå bredvid.
Se mig hjärtat jag kan va din bästa vän.
Jag håller om dig, håller upp dig om igen.
Fastän regnet står som spön i dyn,
känns som nån har öppnat skyn.
Kan du stå under mitt paraply.
Du kan stå under mitt paraply."

"And you will never see a day I'll ever break your heart
You'll see the sky fall down before it ever gets that far
I'll show you heaven every second that you're in my arms
Baby I'm crazy, but I'm crazy about you!"

Det handlar om allt det där

Det handlar om allt just nu.
Om allt det där som är lite för mycket av just nu.
För mycket starkt, för mycket känslor, för mycket bråk, för mycket allt. Och kanske handlar det lite väl mycket om hur gärna jag vill känna det där som får mitt inre att vibrera av välbehag, hur det får mitt allt att bli ett enda stort kaos. I positiv mening. Och kanske handlar det om hur jag vill ha någon sådär löjligt nära mig. Så nära att jag kan lägga mitt huvud på hans axel och gömma ansiktet där vid halsen och bara andas hans trygghet. För tryggheten är aldrig så uppenbar som när någon kryper sådär nära tätt intill så man kan räkna varje hjärtslag och låta hans andetag vagga en till sömns.

Det handlar om rädsla. En rädsla för att släppa någon för nära. En rädsla för att bli trampad på. En rädsla som gör att man väljer den tillfälliga tryggheten för en natt, den tillfälliga närheten, de där tillfälliga orden som gör att man känner sig speciell för en sekund trots att hjärtat skriker rakt ut att allt det här är fel. Ignorera mina murar. Ta dig innanför skalet. Klä av mina känslor och lova att du stannar.

Det handlar om allt det.
Det handlar om dig.

Drömde du om snön, drömde du om oss?

Och jag känner mig så ensam ibland.

Sängen känns för stor och jag saknar någon att ha nära, saknar att önska att natten inte ska ta slut, för jag vill bara ligga sådär nära tätt intill hela tiden. Och jag saknar gåshuden som uppstår när någon andas i ens nacke. Och allt handlar egentligen om de där få timmarna när man kan krypa ihop och bara låta någon hålla om en sådär lite extra hårt.

Det känns så tomt att inte vakna med benen intrasslade i någon annans och jag saknar att allt känns sådär jättebra att man inte ens tänker på att lakanen har blivit sådär skrynkliga och inte alls ligger som de ska.

Jag saknar att känna mig behövd. Saknar att någon ringer för att fråga hur det är, och för att berätta om sin dag. Jag saknar att känna telefonen vibrera i fickan på grund av ett sms som berättar för en att man är sådär lite extra viktig och betyder lite mer än alla andra. Jag saknar den där känslan i magen som får hjärtat att slå sådär lite extra hårt.

Men samtidigt så vågar jag inte släppa någon sådär nära inpå livet igen. Jag är så rädd för att bli trampad på. Och jag vet inte om jag orkar puzzla ihop hjärtat igen.

How do I get You alone?

"Til now I always got by on my own
I never really cared until I met you"

PissHelvetesJävlaFAN

Allt börjar bra men sen.. Orka!
BLIR SÅ JÄVLA TRÖTT!!!
isolera mig lite kanske.. bli en jävla eremit och flytta till en jävla grotta!!
Fan för folk!

Vi liksom väntar på en vårdag i november

Var ett tag sedan man skrev här nu. Typ, eller nåt. Klockan är nu 00.22 och jag ska upp klockan 06.00. Ska till farsgubben och sopa verkstad. Känns som om jag verkligen inte alls vill gå upp och sysselsätta mig med det. Har i alla fall laddat mp3n med musik så jag överlever bussresan dit.

Igår blev det Bistro i alla fall med Nenne, SaraG, Zandra och Peter. Det var trevligt, men jag kom därifrån mer eller mindre nykter, det snurrade inte ens.
Fick pratat ut lite inne på toaletterna där, fick sagt lite med allihopa. Nenne och Sara var upp och sjöng karaoke 2 gånger, det gick ju bra. Eller? Hehe. Vi lurade även upp Peter så han fick sjunga Total eclipse of the heart. Han ville nog helst inte alls sjunga den låten. Men tji fick han. Kul hade vi i alla fall.

Nej, nu ska man kanske ta sig ett djupt samtal med kudden, så man får sova några timmar i alla fall.

"En vidrig tystnad, feg och snål,
blir dialog av alkohol;
man vågar säga allt man glömmer."

I'm not a miracle and you're not a saint

Damien Rice - Amie en av de vackraste låtar jag hört. Visst här är den aukustik och live. Men fanns ingen video. Får gåshud varje gång jag hör den.



You know when you've found it there's something I've learned
'cause you feel it when they take it away

Crazy/Beautiful

"You can be anywhere when your life begins. When the future opens up in front of you. And you may not even realize it at first, but it's already happening. You meet the right person and anything is possible. There are millions of people in this world. But in the end, it all comes down to one."



"If you love me got to know for sure
'Cause it takes something more this time
Than sweet sweet lies oh now
Before I open up my arms and fall
Losing all control"

Impulsköp vs. dumhet - pick one!

Idag när jag stod utanför bolaget och väntade på Mats (skulle köpa hans inflyttningspresent, ett flak öl. Han ville ha det. Ok?) så kom det fram en donna som representerade Tre. Hon frågade om jag var intresserad av en ny telefon. Svarade snällt att jag precis köpt en ny, då frågar hon om jag inte ville ha en till. Så ja, nu sitter jag här med en MotoRazr med ett 18 månaders abonnemang hos Tre. Duktigt Mia. Duktigt! Men vad gör man? Det är lätt att vara efterklok.

Knatade upp till Matte och Sara efter jobbet, satt där en stund. Sedan packade vi in oss i bilen och åkte ut till spillan. Och Per. Matte och han satt och spelade Fifa 08 och jag och Sara satt och svor åt hans dator som var löjligt seg. Även mitt irritationsmoment till dator är snabbare än det där. Hehe.
Kul hade vi i alla fall. Och.. Ja. Nej förresten.

Imorgon (idag) så åker jag först till pappa för att städa. Sedan efter det så bär det iväg till Barkarby för att träffa Maria och Ante igen. Ska bli underbart att komma bort ett tag. Sen att man träffar underbara människor på köpet är ju inget negativt.. Maria meddelade mig idag och sa att det finns 4 liter vin. Så det blir väl kanske inte helt och fullt nyktert. Men får väl hålla mig inne så jag inte stukar den andra foten med. Hehe.

Nej, nu ska jag linda min fot och försöka sova några timmar innan det är dags att gå upp igen.
Men det spelar väl egentligen ingen större roll. Hur mycket jag än sover så är jag fortfarande trött. Vintertrötthet? Jo, jag tackar jag. Så det räcker och blir över. I värsta fall får jag låna en kudde av maria och sova en timme eller två när jag kommer dit ner. Så jag inte är lika osocial som förra gången, somnade i soffan framför filmen vi tittade på. Hehe.

Nu, sängen! Godnatt!

This is how you make my tummy feel

Det är fel, så fel. Det är så jävla fel. Men ändå känns det så löjligt rätt. Vad fan håller jag på med? Det var ju bra som det var, varför gör du så? Du skulle inte göra så. Varför gjorde jag inget för att stoppa det? Nånstans långt därinne brinner kanske hoppet fortfarande. Jag vet ju hur det kommer bli. Det kommer bli som det alltid blir. Men den, kudden i soffan, doftar fortfarande som du, och jag kan inte släppa den. Men nu ska jag sluta innan jag skriver för mycket. Kan inte göra det av en eller flera anledningar.

"Lie to me
say that You need me
that's what I want to hear"

Ska sova nu. Försöka i alla fall.
Och jag hoppas att någon (hon vet nog vem hon är) kommer förstå mig. Vi har varit i samma sits. Hon vet att det är svårt.
Men jag ljuger om jag säger att han inte betyder massor fortfarande.
Förlåt!

Leka med elden

Vart ensam i studion hela dagen idag. Bossen var förkyld så. Hade en tatuering vid 12 och var färdig 12.30 typ. Stor idé liks. Matte, Sara och Sara kom förbi en sväng och pratade lite. Sedan hängde Matte och Sara på hit hem, köpte varsin sallad och umgicks. Pratat massa skit och bara existerat. Trevligt värre.
Och imorgon blir det filmkväll. Leker med elden. Vet inte varför. Får väl se vad det blir av det hela. Försöka duger, right?

Foten läker bra. Kan typ gå normalt igen. Känns typ bara när jag går i trappor osv.
Here we go again. Fick fatt i en låt. Inte lyssnat på den på ett tag. Men den är bra. Löjligt bra.



"I can't tell you baby what went wrong
I can't make you feel what you felt so long ago"

I just want you to know who I am

Goo Goo Dolls - Iris



"And I'd give up forever to touch you,
Cause I know that you feel me somehow.
You're the closest to heaven that I'll ever be,
And I don't want to go home right now."

Goodbye my lover

Foten gör inte fullt så ont idag. Svullnaden har gått ner något, kan stötta på foten mer idag än igår. Vilket är skönt.
Det betyder att jag slipper visa mig ute med kryckorna som är allt annat än heta. Hehe.
Imorgon ska jag träffa Matte och Sara en sväng på dagen efter att hon slutat skolan. Och sen framåt eftermiddagen/kvällen så skulle Zandra komma förbi.

Vissa dagar är behovet av närhet större än andra dagar. Vissa dagar saknar jag någon som bara är där. Någon som betyder lite mer än alla andra. Idag är en sådan dag. Idag är en sådan dag då man skulle vilja att någon ligger där på de andra kuddarna när man beslutar sig för att sova. Idag är en sådan dag när man vill att någon lägger armarna omkring en och viskar att man betyder sådär löjligt jättemycket. Jag har vänner som jag vet bryr sig om, men ibland räcker de inte till. Ibland vill man ha mer. Mer än de kan ge. Idag är en sådan dag. Kan vi inte bara låtsas att vi betyder lite mer för varandra än vi egentligen gör?

Hittade en skiva i helgen. James Blunt Goodbye my lover låg som första spår. Hade glömt hur bra den faktiskt var (är!). Så den har gått på repeat här en stund ikväll.



"I've kissed your lips and held your head
Shared your dreams and shared your bed
I know you well, I know your smell
I've been addicted to you."

Fill that void in my heart

Idag infann sig en enorm känsla av tomhet. Bara sådär. Hade jag vart ensam så hade jag troligen börjat gråta precis där och då.
Folk irriterar mig mest i allmänhet just för tillfället. Men jag orkar inte bry mig. Jag vet vilka som alltid kommer finnas där, vilka som alltid kommer vara ärliga, no matter what. Jag vet. Och de vet att jag vet. Så det behövs inga ord.

Fick frågan angående känslor idag. Rakt ut, pang på kom den. Och jag kan inte annat än erkänna att mitt hjärta kommer alltid slå extra hårt runt honom. Han kommer alltid ha en stor plats i mitt liv. Men jag vet att jag skulle inte palla. Hur gärna jag än vill så skulle det aldrig funka.

"Jag har saknat ditt skratt, jag har saknat ditt hår.
Jag har saknat att ringa ibland och berätta om hur det går."

Jag har världens finaste vänner. Dina vänner kan inte mäta sig över huvudtaget med de jag har hittat här. Älskar dem intill döden. Och det är inte bara ord. Vänner är förhoppningsvis det du har kvar när allt annat går till motattack och du inte har något att sätta emot. Men det är inte alla som har tur nog att hitta sådana som faktiskt hör de där orden som aldrig yttras. Det är ytterst få som har vänner som ser de tårar som aldrig fälls.

"Jag har saknat din hand, jag har saknat din röst.
Ensamma dagar har jag saknat ditt huvud, mot mitt bröst."

Nu är klockan 04.38 och det är dags för sängen.
Puss

In joy and sorrow

Ja, vad ska man göra? klockan är mitt i natten och jag är inte trött. Sara-söt ligger och halvsover (sover?) på den andra soffan med Signe på magen. Så gulligt så. Själv sitter man här, mtv är på och de spelar mer sugig musik än någonsin. Hörde dock en låt tidigare idag som jag diggade som fan, lite power-metal stuk över det hela, men skrev jag ner vad den hette? NEJ! så nu blir det till att hålla god min och hoppas på att de spelar den igen. Men det lär ju inte hända inom den närmaste framtiden, och absolut inte när jag tittar. Blöh! (minst sagt). Har dessutom suttit och lärt Sara en mening på spanska. Tienes la llave de mi corazon. Vackra ord.

Imorgon (idag) blir det dock utgång, med Sara-söt, Denise (kusinen) och hennes polare My. Ska bli trevligt. Får se till så det inte blir för mycket, för min egen del, för de andra är det rätt lugnt. Kanske. Förhoppningsvis.
Jag är kramig! Ge mig någon att krama på! Någon?

Kärat ner mig i en låt igen. Skräll. Det har ju aldrig hänt förr. Den är galet skön. HIM - In joy and sorrow

"oh girl, we are the same
we are young and lost and so afraid
there's no cure for the pain
no shelter from the rain
all our prayers seem to fail

in joy and sorrow my home's in your arms
in world so hollow
it's breaking my heart"

Du får gärna komma hit

Blir så trött. Började 16.30 idag för att jag skulle fylla i en tatuering på en tjej i nacken. Kom till jobbet vid 16.00 bara för att få reda på att chefen hade skrivit fel i boken och jag inte alls hade någon tatuering inbokad. Jätteskoj. Verkligen. Hade inte behövt gå dit över huvud taget. Men men. Vad gör man? Jag är i alla fall ledig torsdag-måndag så jag ska väl inte gråta.

Kom precis innanför dörren typ. Vart på Ikea med Per, Mats och Nenne. Trevligt trevligt. Åkte till uppsala på 40 min och gick på ikea i 15 min typ. Mer än så hann vi inte innan de stängde. Så vi skulle väl ta en tur dit lite längre fram och vara där ett längre tag. Menar, 15 min på ikea, det hinner man ingenting på. Fick i alla fall med mig lite grann hem:

• 10 pack glödlampor
• svart väggdekor till garderoberna i hallen. (kommer bli apsnyggt)
• 100 pack värmeljus

Sedan tog vi en sväng förbi flygfyren, så jag passade på att köpa kattsand då vi ändå hade Pers bil så jag slapp bära 10kg kattsand hem (inte kul alls). Köpte även hem lite frukt och så, det var ett tag sedan man hade det hemma. Följde med Mats hem en sväng med och kollade in hallen, där de hade målat om. Vart riktigt nice, plus att han hade fått upp en spegelvägg där.

Nej, nu ska jag greja lite med mitt. Orkar säkerligen få in ett till inlägg här senare, annars så skrivs det kanske lite mer imorgon.

"Jag kan inte reglerna i spelet, men du får gärna komma hit"

Jävla folk

Jag blir så trött på folk. Ena sekunden är det en sak, och nästa sekund får man höra något helt annat. Vad är det för fel på sanningen?

Och allt detta velande fram och tillbaka, när man säger att man har bestämt sig och att det är så det ska vara - DÅ är det så.

Inte hålla på och ändra på sig hela tiden, det mår ingen bra av.

Och du sa att du hade bestämt dig, varför säger hon något helt annat då?

Men jag tänker inte stressa på, bollen ligger på din planhalva nu, så det är upp till dig vad du vill göra med det. Det är ditt beslut. Men jag är ingen jävla knähund, ska du veta, jag tänker inte sitta snällt i ett hörn och vänta på dig.

Punkt!

Jag vill vara nåt som känns

Jag fattar inte vad jag håller på med egentligen. Så om någon vet så får denne gärna berätta det.

Insåg så sent som idag att jag verkligen vill ha någon, någon som alltid finns där och som uppskattar mig för mig. Inte för någon han önskar att jag vore. Utan bara.. Mig.

Är det för mycket begärt?

Man säger att han är intresserad men inte erkänner det för sig själv, att det märktes på lång väg. Varför är jag så blind att jag inte ser det som tydligen är uppenbart?

Och vill jag överhuvudtaget ha honom, eller vill jag bara ha det jag vet att jag inte kan få?

Han är den totala motsatsen till vad jag tittar efter. Egentligen. Sådär i verkligheten. Men det har i och för sig de senaste innan honom också varit, så varför bryta ett "vinnande" (?) koncept?

Men samtidigt så är han allt det där som de andra inte varit. Varför gör man det så svårt för sig själv?

Känns som om jag skulle kunna älta det här i evighet. Men jag frågar bara. Hur vet man? Hur vet man vad någon annan tycker utan att göra det uppenbara att fråga?

Sara söt ligger här och sover i soffan. Så söt så.. Signe ligger bredvid. Vi har diskuterat i oändlighet. Hon tror på det. Hon tror verkligen på det. Det har hon sagt. Men jag vet inte om jag tror på det själv.

Jag antar att man får vänta och se, hoppas på det bästa. Låta tiden ha sin gång, osv. Men visst finns det ett intresse. Men jag vet inte hur starkt det där intresset är än, så det är för det bästa att ligga lågt ett tag. Låta kaoset ebba ut först.

"Jag ville vara hjälten eller boven. Jag ville vara nåt som känns."

Save yourself

Could you save yourself, for someone who could love you for you? So many times we just give it away, to someone who

You met in a bar, the back of a car and for a moment, You felt important; But not in your heart

It's too late to apologize

I take another chance, take a fall, take a shot for You, I need You like a heart needs a beat that's nothing newI loved You with a fire red, now it's turning blue and You say; Sorry, like an angel, heaven let me think was You But I'm afraid; It's too late to apologize

Make my heart ache the right way

Och kanske är jag villig att låta någon krypa mig nära inpå livet igen, kanske har jag mod nog att låta något läsa av mitt innersta igen. Dina andetag i min nacke, din värme mot min hud, din närhet under samma täcke. Allt kändes rätt. Och det är konstigt, för egentligen är det ingenting, men kanske skulle vi kunna göra detta ingenting till någonting?

Men ditt liv är lite av ett kaos just för tillfället, så att avvakta är prio ett. Och kanske kan det bli någonting sådär någon gång om inte alltför lång tid. För hon såg det. Hon känner mig. Hon såg mig med dig. Och nog ser vi jävligt bra ut.

Vid civilstatus har jag alltid basunerat ut "inte intresserad" men idag la jag till ett "..kanske lite" efter. För nog vill jag ha det där som alla andra pratar om. Ha någon att dela mitt allt med. Någon som alltid finns där. En ärlig stöttepelare. Jag behöver något seriöst efter alla nitar jag har gått på den senaste tiden. För nog gör det ont att inte vara den som finner lyckan först. Men jag vet att jag kommer finna en bestående lycka. Kanske inte med dig, men med någon. Och det gör att jag har övertaget.

Jag kommer att vinna i slutändan.

The images they sell out are illusion and dream
in other words; dishonesty

It brings out the worst in me, when you're not around

Då var det dags igen.
Helgen blev bra, trots en dålig start. På fredagen gick jag och Sara till mobergs, lagom fattiga och hela kvällen blev off.. men men.
På lördagen inhandlade vi varsin vinare och började hemma, med siktet inställt på bistro. Men så blev det inte, vi satte oss på en buss mot stockholm, hoppade av vid söderhalls trafikplats där Anna och hennes pojk hämtade upp oss, och så hamnade vi i Rimbo.
Där lärde vi Sara dricka tequila och sen hamnade vi på stadion. När klockan närmade sig 1 så styrde vi färden hem till Anna igen för att hämta sprit och sedan styrde vi färden mot Norrtälje och hem till mig.
Väl där blev det groggande med J. och P... Elin och Lois kom förbi en stund. Niklas ramlade förbi och en Matte som vi raggade upp genom mitt fönster.. Närmare 4 ramlade Nenne, Mats och Per in. Ju fler desto bättre.. hehe..

Det var hur kul som helst och kvällen/natten/morgonen avrundades framåt 06.. Jag och sara kom i säng vid 06.30..
Det där tål att upprepas, galet kul!

Idag har jag jobbat mellan 11-14, blev lite klirr i kassan i alla fall. Mer än jag hade så.
Jelika ringde och pratade av sig lite, och jag kan inte annat än säga - FY FAN för vissa.
Har även pratat lite med Mia och Neo via cam, han är så underbart söt den gossen.. värsta charmknutten, fick massa slängkyssar genom camen. Sötaste 1åringen ever.

Vissa människor lämnar tydligare spår i hjärtat än andra, och vissa kommer alltid att betyda mer än vad de andra gör. Ibland är vatten tjockare än blod.
Han kommer alltid att betyda massor, trots det han gjort.
Och jag skulle kunna göra allt för att få känna honom andas i min nacke en gång till.
Och vissa sekunder önskar man att man kunde vrida tiden tillbaka tills innan allt blev knas.
Men jag vet att det är för det bästa det som hände.
Vi ska bara vara vänner, så är det.. Men visst känns det fortfarande. Och det kommer det alltid att göra.
Och förlåt om någon tog illa upp av det här stycket.

Vill ha det där som alla pratar om.
Närheten. Gränslös kärlek. Känna sig uppskattad.
Någon?

Nej,
nu ska jag ge mig.
Duscha och sen sova. typ. eller något.
Puss

>> Början på ingenting

Ja, då ska man försöka sig på det här igen då.
Hade en blogg vid tidigare tillfälle, men den rann ut i sanden. Så vi får väl hoppas på det bästa att det inte blir så med den här.

Har inte kunnat jobba den här veckan, och det suger rätt jävla mycket. Handen blev helt fucked up i lördagskväll. Fick mer eller mindre akutont i handleden vilket resulterade i att det pulserade ner i handen och fick fingertopparna att domna bort. Trevligt? Inte speciellt.
Framåt 05.30 gick i alla fall jag och Sara till akuten för att se vad det var för något, men det kändes ju lite lagom när sköterskan i fråga såg ut som ett lika stort frågetecken som en själv, hon lindade i alla fall handen, gav mig en alvedon och bad mig vänta och se..
Är fortfarande lite öm men kan röra på den nu i alla fall, så på måndag blir det som vanligt igen, och tacka fan för det, får krupp av att gå hemma..>.< Nej, ta tag i disken nu kanske. Hur tråkigt det än är, det måste göras..

Puss*