Skamligt! det är väl det minsta man kan säga. Nu är det ju massor av evigheter sen man skrev något här. Haha, har till och med fått påtryckningar från
Linn om att jag halkar efter. Haha.
Så vad har hänt?
Jo, våran lilla familj har varit iväg på en minisemster. Åkte till mamma den 17 sept, för att vi skulle på bröllop i trollhättan den 19e (mer om det senare), stannade där till den 22 sept. Var riktigt skönt att få komma bort lite. Miljöombyte är alltid trevligt. I alla fall, vi bestämde oss för att åka dit ett tag innan just för att mamma skulle ha Mathilda (och eftersom dom inte träffas så ofta och att mathilda börjar komma in i en känslig period) så tyckte vi att det var bra så hon fick "vänja sig" lite vid mormor. Men det var ju inga som helst problem, Tilda sken upp som en sol när vi kom dit.
Så kom lördagen då.. Dagen D för Jelika och Jonas. Dom har ju vart tillsammans i tid och evighet, närmare bestämt nästan 10 år!! Yes, du läste rätt. Så det var väl på tiden att dom gjorde slag i saken kanske. Haha.
Vi packade in oss i bilen så mamma kunde köra oss till trollhättan så vi kunde checka in på hotellet (jomenvisst, ska det vara så ska det vara ordentligt!). Hur som helst, det var inget märkvärdigt rum men det duger. Vi fick rå om varandra ett tag, och det är man ju inte bortskämd med. Och hur hemskt det än känns att säga så, så var det skönt att vi fick lite egentid, utan Tilda. Men hjälp! Vad vi saknade henne!!
Framåt 3 så drog vi oss ner mot Odd Fellow, där bröllopet skulle äga rum.
Och man kan ju inte säga annat än att dom hade tur med vädret. Solen sken och det var lagom varmt. Ja, för att vara september då. Men ni fattar.
Tog inte alltför lång tid innan dom var äkta makar, men hon som vigde dom hade i alla fall tid att säga fel namn, så helt plötsligt hette Jelika Kristina så hon fick rätta.
Men men, efter det så vart det en skål ute i det fria innan maten serverades. Var lite lagom stelt i början när inte kände någon typ. Och så vart det fest efter det. Och då behöver jag väl knappast tillägga att folk hade börjat öppna sig? Dom hade ju fått lite i sig, och där spriten går in går blygheten ut. (jag vet att det inte är så man säger, men ändå).
När kvällen började närma sig natt och nästan alla hade begett sig hemåt så drog vi med oss Ullis, hennes Erik, Erika och Ida för att kolla trollhättans uteliv. Haha. Först kändes det som att vi gick i cirklar och sen hamnade på Sand (?).
Sen var det bara till att orientera oss mot hotellet.
I det stora hela så var det en jävligt trevlig kväll, och GRATTIS!! till Jelika och Jonas.
På söndag förmiddag kom mamma och Tilda och hämtade oss igen. Man mådde helt klart som man förtjänade, och resten av bortavistelsen var relativt lugn, vart lite tatuerande, men annars körde vi väl lite på konceptet, så lite som möjligt under längsta möjliga tid.
Låter den här historien vara ett inlägg för sig. annars kommer ingen orka läsa.
Idag är det 6 månader sen hon bestämde sig för att komma till oss. För ett halvår sedan vid den här tiden satt jag här hemma i soffan med värkar, envis som få och ville inte åka in.
