Du får gärna komma hit

Blir så trött. Började 16.30 idag för att jag skulle fylla i en tatuering på en tjej i nacken. Kom till jobbet vid 16.00 bara för att få reda på att chefen hade skrivit fel i boken och jag inte alls hade någon tatuering inbokad. Jätteskoj. Verkligen. Hade inte behövt gå dit över huvud taget. Men men. Vad gör man? Jag är i alla fall ledig torsdag-måndag så jag ska väl inte gråta.

Kom precis innanför dörren typ. Vart på Ikea med Per, Mats och Nenne. Trevligt trevligt. Åkte till uppsala på 40 min och gick på ikea i 15 min typ. Mer än så hann vi inte innan de stängde. Så vi skulle väl ta en tur dit lite längre fram och vara där ett längre tag. Menar, 15 min på ikea, det hinner man ingenting på. Fick i alla fall med mig lite grann hem:

• 10 pack glödlampor
• svart väggdekor till garderoberna i hallen. (kommer bli apsnyggt)
• 100 pack värmeljus

Sedan tog vi en sväng förbi flygfyren, så jag passade på att köpa kattsand då vi ändå hade Pers bil så jag slapp bära 10kg kattsand hem (inte kul alls). Köpte även hem lite frukt och så, det var ett tag sedan man hade det hemma. Följde med Mats hem en sväng med och kollade in hallen, där de hade målat om. Vart riktigt nice, plus att han hade fått upp en spegelvägg där.

Nej, nu ska jag greja lite med mitt. Orkar säkerligen få in ett till inlägg här senare, annars så skrivs det kanske lite mer imorgon.

"Jag kan inte reglerna i spelet, men du får gärna komma hit"

Jävla folk

Jag blir så trött på folk. Ena sekunden är det en sak, och nästa sekund får man höra något helt annat. Vad är det för fel på sanningen?

Och allt detta velande fram och tillbaka, när man säger att man har bestämt sig och att det är så det ska vara - DÅ är det så.

Inte hålla på och ändra på sig hela tiden, det mår ingen bra av.

Och du sa att du hade bestämt dig, varför säger hon något helt annat då?

Men jag tänker inte stressa på, bollen ligger på din planhalva nu, så det är upp till dig vad du vill göra med det. Det är ditt beslut. Men jag är ingen jävla knähund, ska du veta, jag tänker inte sitta snällt i ett hörn och vänta på dig.

Punkt!

Jag vill vara nåt som känns

Jag fattar inte vad jag håller på med egentligen. Så om någon vet så får denne gärna berätta det.

Insåg så sent som idag att jag verkligen vill ha någon, någon som alltid finns där och som uppskattar mig för mig. Inte för någon han önskar att jag vore. Utan bara.. Mig.

Är det för mycket begärt?

Man säger att han är intresserad men inte erkänner det för sig själv, att det märktes på lång väg. Varför är jag så blind att jag inte ser det som tydligen är uppenbart?

Och vill jag överhuvudtaget ha honom, eller vill jag bara ha det jag vet att jag inte kan få?

Han är den totala motsatsen till vad jag tittar efter. Egentligen. Sådär i verkligheten. Men det har i och för sig de senaste innan honom också varit, så varför bryta ett "vinnande" (?) koncept?

Men samtidigt så är han allt det där som de andra inte varit. Varför gör man det så svårt för sig själv?

Känns som om jag skulle kunna älta det här i evighet. Men jag frågar bara. Hur vet man? Hur vet man vad någon annan tycker utan att göra det uppenbara att fråga?

Sara söt ligger här och sover i soffan. Så söt så.. Signe ligger bredvid. Vi har diskuterat i oändlighet. Hon tror på det. Hon tror verkligen på det. Det har hon sagt. Men jag vet inte om jag tror på det själv.

Jag antar att man får vänta och se, hoppas på det bästa. Låta tiden ha sin gång, osv. Men visst finns det ett intresse. Men jag vet inte hur starkt det där intresset är än, så det är för det bästa att ligga lågt ett tag. Låta kaoset ebba ut först.

"Jag ville vara hjälten eller boven. Jag ville vara nåt som känns."

Save yourself

Could you save yourself, for someone who could love you for you? So many times we just give it away, to someone who

You met in a bar, the back of a car and for a moment, You felt important; But not in your heart

It's too late to apologize

I take another chance, take a fall, take a shot for You, I need You like a heart needs a beat that's nothing newI loved You with a fire red, now it's turning blue and You say; Sorry, like an angel, heaven let me think was You But I'm afraid; It's too late to apologize

Make my heart ache the right way

Och kanske är jag villig att låta någon krypa mig nära inpå livet igen, kanske har jag mod nog att låta något läsa av mitt innersta igen. Dina andetag i min nacke, din värme mot min hud, din närhet under samma täcke. Allt kändes rätt. Och det är konstigt, för egentligen är det ingenting, men kanske skulle vi kunna göra detta ingenting till någonting?

Men ditt liv är lite av ett kaos just för tillfället, så att avvakta är prio ett. Och kanske kan det bli någonting sådär någon gång om inte alltför lång tid. För hon såg det. Hon känner mig. Hon såg mig med dig. Och nog ser vi jävligt bra ut.

Vid civilstatus har jag alltid basunerat ut "inte intresserad" men idag la jag till ett "..kanske lite" efter. För nog vill jag ha det där som alla andra pratar om. Ha någon att dela mitt allt med. Någon som alltid finns där. En ärlig stöttepelare. Jag behöver något seriöst efter alla nitar jag har gått på den senaste tiden. För nog gör det ont att inte vara den som finner lyckan först. Men jag vet att jag kommer finna en bestående lycka. Kanske inte med dig, men med någon. Och det gör att jag har övertaget.

Jag kommer att vinna i slutändan.

The images they sell out are illusion and dream
in other words; dishonesty

It brings out the worst in me, when you're not around

Då var det dags igen.
Helgen blev bra, trots en dålig start. På fredagen gick jag och Sara till mobergs, lagom fattiga och hela kvällen blev off.. men men.
På lördagen inhandlade vi varsin vinare och började hemma, med siktet inställt på bistro. Men så blev det inte, vi satte oss på en buss mot stockholm, hoppade av vid söderhalls trafikplats där Anna och hennes pojk hämtade upp oss, och så hamnade vi i Rimbo.
Där lärde vi Sara dricka tequila och sen hamnade vi på stadion. När klockan närmade sig 1 så styrde vi färden hem till Anna igen för att hämta sprit och sedan styrde vi färden mot Norrtälje och hem till mig.
Väl där blev det groggande med J. och P... Elin och Lois kom förbi en stund. Niklas ramlade förbi och en Matte som vi raggade upp genom mitt fönster.. Närmare 4 ramlade Nenne, Mats och Per in. Ju fler desto bättre.. hehe..

Det var hur kul som helst och kvällen/natten/morgonen avrundades framåt 06.. Jag och sara kom i säng vid 06.30..
Det där tål att upprepas, galet kul!

Idag har jag jobbat mellan 11-14, blev lite klirr i kassan i alla fall. Mer än jag hade så.
Jelika ringde och pratade av sig lite, och jag kan inte annat än säga - FY FAN för vissa.
Har även pratat lite med Mia och Neo via cam, han är så underbart söt den gossen.. värsta charmknutten, fick massa slängkyssar genom camen. Sötaste 1åringen ever.

Vissa människor lämnar tydligare spår i hjärtat än andra, och vissa kommer alltid att betyda mer än vad de andra gör. Ibland är vatten tjockare än blod.
Han kommer alltid att betyda massor, trots det han gjort.
Och jag skulle kunna göra allt för att få känna honom andas i min nacke en gång till.
Och vissa sekunder önskar man att man kunde vrida tiden tillbaka tills innan allt blev knas.
Men jag vet att det är för det bästa det som hände.
Vi ska bara vara vänner, så är det.. Men visst känns det fortfarande. Och det kommer det alltid att göra.
Och förlåt om någon tog illa upp av det här stycket.

Vill ha det där som alla pratar om.
Närheten. Gränslös kärlek. Känna sig uppskattad.
Någon?

Nej,
nu ska jag ge mig.
Duscha och sen sova. typ. eller något.
Puss

>> Början på ingenting

Ja, då ska man försöka sig på det här igen då.
Hade en blogg vid tidigare tillfälle, men den rann ut i sanden. Så vi får väl hoppas på det bästa att det inte blir så med den här.

Har inte kunnat jobba den här veckan, och det suger rätt jävla mycket. Handen blev helt fucked up i lördagskväll. Fick mer eller mindre akutont i handleden vilket resulterade i att det pulserade ner i handen och fick fingertopparna att domna bort. Trevligt? Inte speciellt.
Framåt 05.30 gick i alla fall jag och Sara till akuten för att se vad det var för något, men det kändes ju lite lagom när sköterskan i fråga såg ut som ett lika stort frågetecken som en själv, hon lindade i alla fall handen, gav mig en alvedon och bad mig vänta och se..
Är fortfarande lite öm men kan röra på den nu i alla fall, så på måndag blir det som vanligt igen, och tacka fan för det, får krupp av att gå hemma..>.< Nej, ta tag i disken nu kanske. Hur tråkigt det än är, det måste göras..

Puss*