Två månader på onsdag. Två hela månader.
Vi har åkt berg-och-dal bana de senaste veckorna. Men det är vi. Det är så det ska vara. Älskar honom, som fan.
"Det stör mig något så förbannat att du inte kommer ihåg det vi pratade om. Jag vill också höra lite gulliga saker ibland."
Orden fastnade, och tårarna rann över. Jag älskar dig. Du sätter min värld i gungning. Och de gånger jag inte säger någonting så är det för att orden inte räcker till för att förklara hur jag känner.
Varje gång jag ser på dig så är det som om någon släpper lös flera miljoner fjärilar i min mage. Och när hela livet känns helt fucked up så hjälper det med att höra din röst i telefonen för att det ska kännas bättre.
Och jag vet inte vad mer man ska skriva egentligen, det känns bara som om hela bloggen handlar om honom. Men ja, det är så det är. Take it or leave it.
Just nu finns det sex miljarder, fyra hundra sjuttio miljoner, åtta hundra arton tusen, sex hundra sjuttio en människor runt om i världen.
Några är livrädda.. Några kommer hem.. Några ljuger för att klara av dagen.. Andra ser bara inte sanningen.. Några är onda och krigar mot det goda.. Några är goda och kämpar med det onda...
Sex miljarder människor -
sex miljarder själar...
Och ibland..
Så behöver du bara EN!
måndag 17 mars 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar