Och kanske är jag villig att låta någon krypa mig nära inpå livet igen, kanske har jag mod nog att låta något läsa av mitt innersta igen. Dina andetag i min nacke, din värme mot min hud, din närhet under samma täcke. Allt kändes rätt. Och det är konstigt, för egentligen är det ingenting, men kanske skulle vi kunna göra detta ingenting till någonting?
Men ditt liv är lite av ett kaos just för tillfället, så att avvakta är prio ett. Och kanske kan det bli någonting sådär någon gång om inte alltför lång tid. För hon såg det. Hon känner mig. Hon såg mig med dig. Och nog ser vi jävligt bra ut.
Vid civilstatus har jag alltid basunerat ut "inte intresserad" men idag la jag till ett "..kanske lite" efter. För nog vill jag ha det där som alla andra pratar om. Ha någon att dela mitt allt med. Någon som alltid finns där. En ärlig stöttepelare. Jag behöver något seriöst efter alla nitar jag har gått på den senaste tiden. För nog gör det ont att inte vara den som finner lyckan först. Men jag vet att jag kommer finna en bestående lycka. Kanske inte med dig, men med någon. Och det gör att jag har övertaget.
Jag kommer att vinna i slutändan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar