Och idag är allt sådär lite lagom trasigt och jag skulle helst av allt bara vilja gömma mig i någons armar och låta tystnaden i mina ord berätta att just sådär mycket betyder du. Och när man ser allt med hela andra ögon från en annan sida så inser man att man inte vill något annat än att vara just där. Just då. Just NU. Jag längtar hem. Jag är lite mer än femtio mil hemifrån, i en ort där jag vantrivs. Och jag vill att det ska bli fredag den fjortonde så jag kan sätta mig på tåget som kommer ta mig hem. Och jag önskar att det fanns någon där som tog emot mig med öppna armar och berättar hur mycket han har saknat mig och mina andetag.
Jag längtar hem till allt det där som får mig att leva. På riktigt. Jag saknar alla dom som älskar mig för den jag är och som jag värderar mer än livet. De ligger i säkert förvar där löjligt nära hjärtat. Ta inte dina vänner för givet, för du inser inte hur mycket du saknar dom förrän du är ifrån dom.
"Jag vill höra din röst nu
Höra hjärtat i bröstet
Jag behöver din tröst nu
Låt mig höra din röst nu"
Jag kom hit i torsdags. Tre dagar. Och jag vill hem.
Hemlängtan för hela slanten, värre än någonsin.
söndag 9 december 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar