lördag 1 december 2007

Mitt hjärta är, alltid där du är


Det gör ont. Det gör så jävla ont.
Igår var jag hel. Idag är jag halv.
Hon fattas.
Förstå det; DU FATTAS MIG!!

Jag reagerade. Du kan inte klandra mig.
Jag sårar inte mig själv. Jag har berättat och trott att du lyssnat.
Men ändå kommer det upp på tapeten.
och du hörde inte vad jag sa.

Jag hatar att bråka med dig.
Har förlorat dig en gång. och vill inte göra det igen.
Du betyder för mycket.
Du är under huden på mig.
Du ligger närmare hjärtat än någon annan.
Och det kommer du alltid att göra.
Ensam är stark säger dom.
Kan vi vara ensamma tillsammans?
tillsammans är vi oslagbara.

Hoppas du förstår att jag skäms, tagit upp telefonen många gånger och slagit ditt nummer, men sedan raderat det igen och ångrat mig, vad ska jag säga? vad kan jag säga?
Hoppas du förstår att det här mitt FÖRLÅT (!!!) till DIG...




"När solen skiner, skiner vi.
Jag ska alltid stå bredvid.
Se mig hjärtat jag kan va din bästa vän.
Jag håller om dig, håller upp dig om igen.
Fastän regnet står som spön i dyn,
känns som nån har öppnat skyn.
Kan du stå under mitt paraply.
Du kan stå under mitt paraply."

Inga kommentarer: