Det bor en vild flicka i mig. Det började igårkväll när jag gick och la mig, hon bökade runt som bara fan därinne - iofs inte så konstigt - börjar väl bli trångt - ropade i alla fall på min hane så han skulle få känna lite han med, men det höll vårat hjärta minsann inte med om, utan direkt han la sin hand på magen så vart det tvärlugnt. Haha. Varpå älsklingen säger "hon tycker inte om mig". I alla fall, han gick ut och satte sig i soffan igen, och vad händer? Jo, hon sätter igång igen. Snacka om att inte vilja ge sig till känna när det gäller pappa.
Vaknade förövrigt av att hon bökade runt imorse, fick en avhyvling strax under revbenen, gjorde dock inte ont - men det kändes. Efter någon minut viskar älsklingen "var det hon som sparkade nu? Jag kände!!"
Så summan av kardemumman är i alla fall att det känns bra att han börjar få känna lite han med, så det blir verklighet. Har sagts förut och det kan sägas igen. Och jag behöver väl knappast inte säga att vi längtar som tokiga fram till 29 mars (förutsatt att hon verkligen tänkt kika ut då)??
Annars så händer det inte så mycket. Vädret är grått och man är trött mest hela tiden. Räknar ner till jul typ. Haha. Nej men det är allmänt lugnt.
Här nedan följer en bild med uppdatering av magen. M tyckte att hon ville ha en uppdatering så. Bilderna är i alla fall från v. 4-5 t.o.m. v. 24. Enjoy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar