onsdag 25 augusti 2010

För du betyder allt för mig

Fint väder vi har. Om inte annat ett varierande väder.
Men man ska väl inte klaga - som dom sa när man var liten; Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.

Imorse tyckte Mathilda minsann inte att hon
behövde gå till dagis, eller ja det gick jättebra tills dess att vi skulle gå in genom grinden.... hysteriskt barn? Svar ja!
Skrek lungorna ur sig lät det som, och mer eller mindre totalvägrade gå in genom dörren till hennes avdelning. Så när Lotta som jobbar där kom och tog henne så skrek hon ännu mer, men det var ju bara att vara snäll och gå. Och det gjorde riktigt ont i mammahjärtat.
Men nu när vi hämtade henne så sa dom att hon lugnat ner sig efter en stund, sovit jättebra och ätit 3 portioner mat (dom kan ju tro att vi inte ger henne någon mat om hon fortsätter så...).

Och just nu så går hon omkring här i vardagsrummet med en randig (typ) snuttefilt under hakan och pratar med sig själv.
Lilla skrutt.
Känns lite overkligt när man tittar på henne och hon faktiskt har blivit så stor som hon är. Känns fortfarande som det var igår (nej, men okej, i alla fall förra veckan då) som vi kom hem med henne. Mammas och pappas skrutt.

Älsklingen är fortfarande sjuk, stackarn. Han tycks ha åkt på en lika svårlivad feber som Mathilda hade för nån helg sen. Det pendlar väldigt. Och just när man börjar se att den är påväg neråt; ja då stiger den igen.
Men det är allt mysigt att ha honom hemma, även om han inte är mycket till sällskap. Egentligen.
Men ändå.
Nä, hoppas allt, för hans skull att han blir frisk snart. Det är aldrig kul att vara sjuk. Mitt hjärta!

Dagen har i övrigt spenderats med näsan i Matteboken - kul värre. Speciellt när man v e t hur man ska göra - men det kopplar liksom inte.
Har i alla fall gjort färdigt 75% av den diagnos som ska skickas in senast fredag, så det känns bra. Fast sen om det är rätt är en annan femma. Vi hoppas på det bästa helt enkelt.

Nä, nu är det en liten skrutt här som börjar bli lagom rastlös och av lukten att döma så känns det som om det är dags att göra ett blöjskifte.

(Vet egentligen inte varför jag skriver heller, för ni kommenterar inte så... ja...-pik pik piiiiik-)

1 kommentar:

Anna Lundin sa...

Förstår att det gör ont i mammahjärtat när dem blir så ledsna. Jag ser inte riktigt fram emot att sätta Lucaz på dagis sedan. :/ Vill ju vara med honom hela dagarna. Men är bra för honom också att träffa andra barn, som han kan leka med.

Underbara bilder har du också Mia. :D Blir otroligt fina när du gör dem i brun nyans. :D