Mycket att göra - lite tid

Jo, vi har kommit hem. Men det har ni väl listat ut vid det här laget kanske?

Har bara inte orkat uppdatera. Haha. Ovanligt? Näe, tänkte väl det.

Vi hade det i alla fall jättebra, var och en på sitt håll. Även om det var lite (läs; MYCKET!) jobbigt att sova utan älsklingen under den helgen vi var borta, så var det kanske lite bra med - vad vet jag, dom som vet säger att det ska vara bra att vara ifrån varandra, men det vette fan.

Sen har vi klarat av Mathildas inskolning med, och nu

har hon klarat av första riktiga dagisveckan - hon trivs som fisken i vattnet. Och det tror jag det, gulligare personal får man leta efter. Mammas och pappas lilla skrutt börjar bli stor!

Och i måndags var det dags för min "inskolning". Så nu går jag officiellt i skolan igen, fast hemifrån. Matte B och Svenska B är det som står på schemat för tillfället, och det ska läsas på distans. Känns riktig bra. Faktiskt.

Hur som helst så har jag något att göra i 10 veckor framöver.

Har haft finbesök här i 1 vecka med. Mina kusiner - cassie och cici - från Lysekil. Har inte träffat dom sen förra sommaren. Helt sjukt. Och på tal om sjukt - hur fjollig blev inte Mathilda när hon såg dom då? Haha.

I alla fall så åkte vi till Täby centrum en dag så dom fick shoppa av sig lite, och så var vi till fyrishov i Uppsala och badade - riktigt mysigt, det uppskattades av alla parter, tåls att göras om inom en snar framtid.

Sen när dom åkte hem så vart Mathilda helt hysterisk och ville följa med, stod och hängde, gråtandes i dörrhantaget från det dom gick tills det älsklingen kom tillbaka - då värkte det till i mammahjärtat.

Och i helgen så åkte Mathilda på en släng med feber. I fredags fick hon snällt stanna hemma från dagis då hon hade 39.5 i feber på morgonen.

På lördagen var det tänkt att vi skulle ha barnvakt så vi kunde sätta på oss kalas-skorna för att gå ut och göra "stan" osäker med Matte och Sara. Men det var ju lite osäkert om vi skulle kunna göra det - med tanke på lillfisen. På lördagen vart hon i alla fall feberfri så vi bestämde oss för att gå ut och älsklingens kusin gick med på att passa Mathilda trots hur läget hade varit. Hur som helst så kom vi oss iväg ut, först fick vi sitta i parken och vänta på Matte och Sara i typ en evighet, sen begav vi oss till G och hade vätskekontroll och till sist hamnade vi på Teatern. Kvällen flöt på och så när älsklingen skulle beställa så kunde han inte betala med kortet - han gick undan för att ringa telefonbanken och då kom en vakt och menade på att han minsann skulle gå in, älsklingen propsade på att han bara skulle ringa ett samtal, men då var han helt plötsligt dum i huvudet och åkte ut?!

Vad ska man säga?

Hur som helst så pratade vi med älsklingens kusin tidigt på lördagsmorgonen och då hade Mathilda spytt lite grann och hade typ 40 graders feber, då fick man ju inte lite dåligt samvete - men hon var faktiskt feberfri när vi gick ut, så det så.

Annars har det väl egentligen inte hänt alltför mycket. Men ändå stressar man som en skållad råtta känns det som. För mycket att göra och alldeles för lite tid.

Har bott ute i spillan till och från med, där har vi en av anledningarna till att jag inte orkat uppdatera. Man får typ bråka med internet hela tiden för att det ska funka - dvs. NOLL mottagning.

Nu har jag väl ingenting mer att säga. Mer än Grattis till er som faktiskt har läst hela vägen ner hit. Så jag avrundar med en låt - som jag tillägnar min lilla familj, ni är guld värda!

"För att jag älskar dig så som du är

och jag vill ge dig allting jag har

Och låt mig få bära dig när du är svag

För du betyder allting för mig

....

Nu är jag din och nu kan jag andas

Här blir jag kvar

För här vill jag stanna

Se på oss nu. Livet är vårt"