tisdag 27 oktober 2009

Here we go

En del av er tycks ha blivit lite nyfikna vad gäller tidigare inlägg. Och vi har väl tagit det här beslutet tillsammans så här kommer det. (ingen tvingar er att läsa)

Under en tid har måendet varit lite konstigt, har väl haft mina misstankar men har väl inte riktigt lagt ihop ett och ett. Köpte i alla fall ett grav. test här för några veckor sedan - och ja, det var positivt. Kontrollstrecket hann inte ens komma fram innan pluset uppenbarade sig. Och jag kände.... ingenting!
Ringde till älsklingen, och behövde inte säga så mycket innan han frågade om det var positivt.
Dagarna som följde så vart det en massa dividerande fram och tillbaka, huruvida vi skulle göra.
Det var ju inte såhär det var tänkt!
Mathilda blir 7 månader på fredag, hon skulle vara lite drygt 1 år och 3 månader när nästa kommer. Och jag känner bara nej!
Hade ju tänkt börja jobba eller plugga (ej bestämt mig) när mamma ledigheten är över, och dom planerna går ju i stöpet.

Nu får ni såklart tycka vad ni vill om det som kommer skrivas, men det är vårat beslut och ingen annans. Respektera det, visa stöd etc. Men resten kan ni bespara oss.
Som sagt, efter mycket dividerande så kom vi fram till ett beslut...
Vi (jag) har påbörjat en medicinsk abort idag, sista delen kommer göras på torsdag.
Har alltid sagt att jag aldrig skulle klara av en abort, hur än situationen såg ut om det vart så att jag var gravid. Men det är lätt att sitta och säga så när man inte är i den situationen då man ställs inför det valet.

Beslutet är fattat, tabletten är tagen, nu finns det ingen återvändo.
Missförstå mig rätt, det är självklart att det är jobbigt, och det kommer förmodligen komma en tid om man blickar framåt då man faktiskt kommer ifrågasätta sig själv OM det var rätt beslut. Det vet jag. Men i nuläget så svarar jag med ryggen rak att JA, det här är rätt beslut.
Inte minst för Mathilda, nu kan vi ge henne den tid hon behöver, fram tills dess att vi känner oss redo för att utöka familjen ytterligare.

Älskar min familj mer än allt!

11 kommentarer:

Sandra sa...

Jag stöttar dig/er fullt ut i detta beslut! Har också sagt att jag aldrig skulle klara en abort men samtidigt, jag förstår er helt och hållet!!! Kramar till er alla tre!!!

ruina sa...

Det är ett beslut som är upp till var och en. Hoppas att ni inte får massa påhopp från folk nu för att ni väljer att göra såhär, det är faktiskt ni som bestämmer.

Sandra sa...

Förstår det! Ni har ju redan en liten tjej som behöver all er uppmärksamhet, låt henne ha den odelad ett tag till! :) Det kommer bättre tid för ett syskon! Ja, klart att ni måste komma hit och hälsa på!! :D Nu har vi ju kommit iordning rätt bra i nya lägenheten också så nu vågar man bjuda hem folk. :P Får boka in nånting rätt snart, med tanke på att det dessutom bara är en månad kvar till liten är beräknad! ^^ Kram

Anna sa...

*Kramar om!*

ruina sa...

Jag är beräknad till 6 eller 8 november, beroende på vem man lyssnar på. Enligt RUL är det 8 november så det kanske är det man ska gå efter.

Egentligen är det inte så katastrofjobbigt.. fast nu börjar jag få ont lite här och var och det blir jag irriterad av. Fast mest irriterad är jag väl på NÄL som inte gör något åt saken utan bara tycker att vi ska vänta.. *suck*

Anki sa...

Jag finns här. Spelar ingen roll vad ni än gör. Mig blir ni inte av med :) Vare sig ni vill eller inte.

Sofia sa...

Förstår er fullt ut, det är bara ni och ingen annan som kan avgöra en sådan sak!! Planerar ni nån resa till skogarna framöver?? Hihi..har ju fortfarande inte sett er going på "riktigt" än;) Kram Sofia E, k-stad

Carro sa...

Jag tycker det är lite trist och typ andvänd kondom fröken ;) *hehe* nä men skämt och sido som du skriver att det är kanske inte helt rätt i tiden, om du har planer på plugg osv. Barn kan man skaffa hela livet. Ibland kan jag känna även om jag älskar mina barn mer än alt att man inte skulle fått så tätt som vi har fått. Man kan inte alltid ge dom 100% som dom borde få.

Har just nu en liten ängel som säger noll och ingenting men snaret blir hon oxå större. Sen 2 st i olika stadier av trots ålder som vissa dagar gör att man inger hellre skulle vilja slita av sig håret. Allt går i perioder.

Hoppas du inte får ont på torsdag. Jag har gjort medicinsk abort, och jag fick så himla ont att dom tillslut fick ge mig en morfonspruta medans dom andra i rummet som gjorde samma sak låg och spelade kort och läste tidningar.

Lycka till och stötta varann, ni ska göra som ni vill det är ert liv och eran framtid.

Maria sa...

On your side bäjbi! Gör de som känns rätt, å inte de folk förväntar sig att du/ni ska göra... Ni har ju ett busfrö å lägga all kärlek på, de räcker för nu tänker ja... =) Pöss å Kläm

Anna Lundin sa...

Att göra abort är nog aldrig lätt för någon. Jag vet inte om jag skulle klara av det. Men man ska göra det som känns bäst för en. Jag stöttar er helt. :D
Hoppas allt är bra med er.

virkfreak sa...

Nu har jag försökt kommentera här tre gånger men alltid blivit avbruten..! Men nu så!

Självklart ska ni göra det som ni känner är bäst. Jag och familjen stöttar er i vått & torrt, men det hoppas jag att du redan vet.

:)

Massa kramar från oss!