I det här rummet satt vi i typ 40 min-1 timme. Kom nyss hem. Dom har lyssnat på skrutt, tempat, kikat i örat och munnen. (Dock inte utan protester). Gick dit för att hon, under mer eller mindre hela kvällen, hostat och rosslat - låtit som om hon knappt fått luft. Läkaren liknade det vid krupp. Annars såg allt bra ut. Hon har fått puffa adrenalin för att vidga luftvägarna. Och försämras det får vi komma tillbaka. Känns skönt att det inte var något, men man blir ju nojig- det är ju inte så att hon kan berätta hur det känns. Man hör ju bara henne kippa efter luft efter en hostattack - och då svider det i hjärtat!
lördag 8 maj 2010
Akuten
I det här rummet satt vi i typ 40 min-1 timme. Kom nyss hem. Dom har lyssnat på skrutt, tempat, kikat i örat och munnen. (Dock inte utan protester). Gick dit för att hon, under mer eller mindre hela kvällen, hostat och rosslat - låtit som om hon knappt fått luft. Läkaren liknade det vid krupp. Annars såg allt bra ut. Hon har fått puffa adrenalin för att vidga luftvägarna. Och försämras det får vi komma tillbaka. Känns skönt att det inte var något, men man blir ju nojig- det är ju inte så att hon kan berätta hur det känns. Man hör ju bara henne kippa efter luft efter en hostattack - och då svider det i hjärtat!
Etiketter:
Mobilblogg
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vad hemskt. :/ Hoppas hon kommer bli bättre. *kramar om*
Skicka en kommentar