Dåligt med uppdateringar här. Jag vet. Men har man varken lust eller gör speciellt mycket på dagarna så känns det rätt meningslöst. Eller har jag fel?
Igår var det studentfirande hos Älsklingens kusin Mikaela, vi vart dock inte så långdragna då lillfisen inte sovit någonting under dagen och vart därför lite kinkig framåt kvällningen. Men det var trevligt i alla fall, trots regnet.
Idag bestämde vi oss för att åka och hälsa på min farmor och farfar i deras sommarstuga, utanför Hallsta, det bjöds på fika och trevligt sällskap. Mathilda hann med att gunga, åka skrinda och kissa på deras altangolv - driftig dam det där.
Framåt 15 snåret så begav vi oss därifrån för att passa på att hälsa på min fader också.
Väl där kopplade Mathilda på all form av blyghet/mammighet hon möjligen äger och var inte alls på humör för att busa med morfar, mutade henne med russin - det gick ner men hon fortsatte med sitt fjolleri. Hur som helst - nu till rubriken;
Älsklingen satt på golvet med russinasken och Mathilda stod och höll sig i bordet, väldigt angelägen att ta sig till russinen och vad gör hon?
Hon släpper bordet och tar 3 steg själv fram till sin pappa. Nu står det inte på förrän hon börjar gå på allvar. Mammas och pappas lilla tjej börjar bli stor. Det går alldeles för fort.
Så vill jag avsluta med att säga att jag älskar dig, Per Erik Granberg. Mest av allt.
Du och jag mot världen.
Kärlek är inte att vänta ut stormen, det är att lära sig dansa i regnet.
1 kommentar:
Åh vad skoj! Heja heja Tilda! Snart springer ni ikapp, våra små hjärtebusar!
Skicka en kommentar