Fill that void in my heart

Idag infann sig en enorm känsla av tomhet. Bara sådär. Hade jag vart ensam så hade jag troligen börjat gråta precis där och då.
Folk irriterar mig mest i allmänhet just för tillfället. Men jag orkar inte bry mig. Jag vet vilka som alltid kommer finnas där, vilka som alltid kommer vara ärliga, no matter what. Jag vet. Och de vet att jag vet. Så det behövs inga ord.

Fick frågan angående känslor idag. Rakt ut, pang på kom den. Och jag kan inte annat än erkänna att mitt hjärta kommer alltid slå extra hårt runt honom. Han kommer alltid ha en stor plats i mitt liv. Men jag vet att jag skulle inte palla. Hur gärna jag än vill så skulle det aldrig funka.

"Jag har saknat ditt skratt, jag har saknat ditt hår.
Jag har saknat att ringa ibland och berätta om hur det går."

Jag har världens finaste vänner. Dina vänner kan inte mäta sig över huvudtaget med de jag har hittat här. Älskar dem intill döden. Och det är inte bara ord. Vänner är förhoppningsvis det du har kvar när allt annat går till motattack och du inte har något att sätta emot. Men det är inte alla som har tur nog att hitta sådana som faktiskt hör de där orden som aldrig yttras. Det är ytterst få som har vänner som ser de tårar som aldrig fälls.

"Jag har saknat din hand, jag har saknat din röst.
Ensamma dagar har jag saknat ditt huvud, mot mitt bröst."

Nu är klockan 04.38 och det är dags för sängen.
Puss