This is how you make my tummy feel

Det är fel, så fel. Det är så jävla fel. Men ändå känns det så löjligt rätt. Vad fan håller jag på med? Det var ju bra som det var, varför gör du så? Du skulle inte göra så. Varför gjorde jag inget för att stoppa det? Nånstans långt därinne brinner kanske hoppet fortfarande. Jag vet ju hur det kommer bli. Det kommer bli som det alltid blir. Men den, kudden i soffan, doftar fortfarande som du, och jag kan inte släppa den. Men nu ska jag sluta innan jag skriver för mycket. Kan inte göra det av en eller flera anledningar.

"Lie to me
say that You need me
that's what I want to hear"

Ska sova nu. Försöka i alla fall.
Och jag hoppas att någon (hon vet nog vem hon är) kommer förstå mig. Vi har varit i samma sits. Hon vet att det är svårt.
Men jag ljuger om jag säger att han inte betyder massor fortfarande.
Förlåt!