Tillsammans med dig står tiden still

Han kom igår, och allt föll på plats. Det var som det skulle vara. Men en liten detalj ligger och värker - han har förmodligen inte insett det. Frugan menar på att det kan vara något på gång. Men jag ser inte sådant om jag är inblandad i leken själv. Men det var ju såhär det började förra gången. Frågan återstår;
Ska jag säga först eller ska jag vänta på något som kanske inte kommer?

Två hjärtan som alltid kommer höra ihop. Och det gör ont. Ovissheten gör ont. Jag vill kunna säga att jag saknar honom. Berätta hur jag saknar att somna med hans andetag i min nacke, hur jag saknar att ligga och titta på honom när han sover. Jag saknar fingrar som flätas samman med mina. Han är så nära, men ändå så långt bort. Jag vill aldrig riktigt släppa taget när det är dags för honom att gå. Jag vill berätta att än en gång så slår hjärtat ett extra slag när hans namn blinkar på displayen.

I just want you close
where you can stay forever



No one, no one, no one
can get in the way of what I feel for you