I swear I'd burn this city down for you

Jag letar efter borttappade ord.
För hur mycket jag än förnekar det så känns han kanske lite för mycket där längst in, han har lämnat spår i mig som aldrig kommer att försvinna.
Men sanningen ger mitt hjärta skavsår och hur jag än behandlar så är ett ord från hans läppar det enda som behövs för att det ska skrapas upp på nytt.

Jag kanske bara råkade ge bort en lite för stor bit av mitt hjärta. Sådär av misstag. Men hans närhet ligger fortfarande kvar tillsammans med två hjärtan som egentligen hör ihop, det är bara den där lilla detaljen om att han inte har insett det än. Och jag saknar en vardag, och jag saknar ljudet av hans slitna volvo. Jag saknar att vakna morgontrött med hans hand i min. Jag tror inte att jag hittar hem ordentligt utan honom. Hans plats är tom, många har försökt att ta den ifrån honom, men det är inte riktigt samma sak. För jag faller tillbaka i samma saknad nästan direkt.
Jag saknar hur du fick mig att tro på det du sa.
Men om sanningen ska fram så saknar jag nog mest att vara saknad ibland.

Snälla, ta mig dit igen. Låt mig få känna så igen. Säg att jag kan lita på dig och att du aldrig kommer göra om det misstaget. Låt mig få älska dig som jag en gång gjorde. Låt mig få känna mig älskad tillbaka.
Snälla säg att du stannar förevigt.