tisdag 1 januari 2008

So ask me now and I'll run away with you

Yes, första inlägget 2008. Nyår vart bra, trodde det skulle balla ur mer än det gjorde, men det var rätt lugnt hela kvällen/natten. Skönt. Fick mig en kyss på tolvslaget. Och började det nya året med mys, och det har aldrig känts mer rätt. Men ändå vet jag med mig själv att det är så fruktansvärt fel. Vad är det för fel på mig? Jagar jag ett krossat hjärta eller vad är det här? För det är väl förmodligen det jag kommer ha i slutändan ändå. Men ändå. Ändå kämpar jag. Lite sådär i smyg i alla fall.

Och hur kan jag släppa in någon annan när jag inte kan släppa taget om det som varit. För det kan jag inte. Jag kan inte glömma, kan inte släppa, kan inte sluta tänka på honom. Och det värker i mig när han pratar om henne eller med henne i min närvaro. Vissa säger att han inte kommer göra samma misstag igen, andra säger att jag borde försöka på riktigt med att släppa taget och gå vidare. För mitt eget bästa. För att må bra. Men hur gör man när man mår som bäst när han är i närheten, när han andas i min nacke, när han bara är? Kan någon berätta det?

Jag har förnekat så länge. "Nej, jag är inte kär". Hur många gånger har jag inte yttrat den meningen, när det tydligen är sådär jätteuppenbart för alla att jag fortfarande har lika starka känslor för honom som jag hade då. Alla har vetat. Hela tiden. Fällde några tårar igår på Frugans axel, och jag yttrade orden för henne, jag avslöjade sanningen, hela sanningen;
"Bli inte arg på mig för det jag säger nu. Men jag älskar honom fortfarande. Det gör jag."
Och det jag fick till svar var;
"Nej, inte bli så. Du är full. Men jag vet, jag vet att du gör det."

Och här sitter man, den 1 januari 2008 och kräks ord efter ord om hur han får mig att må. Och jag saknar honom. Saknar honom så det gör ont i mig. Vet inte om han vet om det, han kanske vet, men vet han hela sanningen?

"Jag minns allt, som naglar emot glas. Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt.
Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagande blick att det känns."

Inga kommentarer: