Tilda och jag flög solo igår, älsklingen åkte till Åland med Mats, och sen vart det utgång. Pratade ett par gånger under kvällen - so far so good!
Men sen gick det utför om man säger så...
Försökte ringa älsklingen runt 1 snåret för att säga "god natt" och ja, bara för att informera om att jag tänkte gå och lägga mig så han inte skulle föra alltför mycket väsen när han kom hem, vad händer? Inget svar!!
Ringde typ 8 ggr till efter det, fortfarande inget svar! Vart ju lagom irriterad. Och ja, fortsatte ringa, klockan blev 2, 3, 4 - fortfarande inget svar!
Och ungefär där kom nojorna om att det faktiskt kunde ha hänt något, vad gör jag? Jag ringer polisen för att se om han hamnat i fylle-häcken (då kunde man ju i alla fall andas ut om så var fallet, för då visste man ju vart han var), men icke där var han inte.
Vid halv fem ringde jag ut till hans föräldrar för att pejla om han var där. Men nej, fortsatte ringa, inget svar, körde telefonterror med mats för att försöka få tag på honom, men (kors i taket) inget svar där heller.
Fortsatte ringa, klockan blev både 6 och 7. Halv åtta ringer han! Halv åtta (!!!)...
Varpå jag smått hysteriskt får till ett "VART FAAAAN ÄR DU?!"...
Var var han? På hallstabussen!
Fråga inte varför, men han hade tydligen hakat på ett gäng killar dit, och däckat.
Ilskan hade lagt sig och jag var mest orolig för att något faktiskt hade hänt, och när jag väl fick höra hans röst och att allt var lugnt så brast allt! Grinade som en tok.
Summan av kardemumman, när han slutligen ringde upp hade jag ringt honom typ 70 (sjuttio!!!!) gånger mellan 01-07.30, och har därför inte sovit något inatt. Och lägger man ihop ett och ett så kan man gissa sig till hur pigg jag är idag. Lika med inte alls.
Slumrade dock en dryg timme, men det håller ju inte i längden.
Nej, usch och fy faaan vilken nervös natt det har varit, och hoppas fan i mig att det inte händer igen inom en snar framtid (helst inte alls! Någonsin!!). Vet inte vad jag hade gjort om det faktiskt hade hänt något. Älskar honom mer än allt, och ser inte livet utan honom. (hör du det, älskling?!)
Och som en liten parantes mot slutet så har vi tillbringat eftermiddagen i hallsta (skräll?!) hos min farmor och farfar, vart bjudna på middag, och det tackar man ju inte nej till. Har typ precis kommit hem.
Och som ytterligare en parantes så tåls det att sägas - imorgon blir det inte många knop här hemma. Bara att hoppas att Tilda har en bra morgon och tycker att hon ska sova till i alla fall nio.
--------------
Och så bara måste jag flika in en lite småkul konversation mellan mig och älsklingen när vi satt i hallsta och väntade på bussen....
Jag (fipplar med tuggummipåsen): Eller nä, du kanske har bacillskräck? Jag kanske inte får suga på påsen först för att få upp den om du ska ha tuggummi?
Älsklingen: Du kan ju få suga på min istället...
Jag: Suga på din påse...
Båda: (ASGARV!!!)
Där ser vi ju alla på vilken nivå humorn ligger på idag med inte många timmars sömn....
----------------
Tack och bock för den här gången, nu ska Tilda nattas och sen blir det mys.
3 kommentarer:
Ja, du vad ska man säga om den natten. Skönt att han är väl behållen. Men tycker att han nästa gång får tänka på att ta det lugnt med alkoholen. Inge roligt för dig om det skulle hända igen. Tycker dock att det var lite oansvarigt av Per att dricka så mycket. Och att mats släpper iväg Per och inte ens kollar om han ska hem eller inte Hmm ja du Mia. Jag håller med dig om "Han" Men men... gjort är gjort. Ha det bäst :D<3<3
Fy fan vad läskigt! Jag hade nog slagit halvt ihjäl min kille om han hade gjort sådär.. :/ Kan inte föreställa mig den paniken när han inte svarar.. nej, fy :( En vit helg eller två kanske? ;)
Vilken dag passar er för lite besök? Kram <3
Och så kan du tänka om det hade varit tvärtom.. eller ja, det hade ju aldrig hänt. Du hade svarat första gången han ringde så han hade aldrig behövt sitta uppe hela natten och oroa sig. Eller har jag fel ;)
Skicka en kommentar