Härifrån till evigheten

Idag firar vi 1 år. Han och jag har varit ett vi i 12 månader. 52 veckor. 365 dagar. Och den 19 januari 2008 är inte mer än ett andetag bort känns det som. Det känns som igår när vi var på väg hem från M. lite lagom runda under fötterna den 18 januari och min andra halva lutar sig fram och kramar om mig och säger att han älskar mig, och vill försöka en gång till. Råder honom att invänta morgonen så han kan säga det när han är nykter istället (vi vet alla hur det är med fyllesnack... dvs mycket snack och liten verkstad). I alla fall morgonen kom och man blir väckt av en kram igen och någon som viskar Jag älskar dig. Jag älskar dig.

Mitt hjärta blev i den stunden helt igen, och lyckan av hans närhet infann sig på riktigt igen. Han är min andra halva, det är bara han som kan få mig att känna så som jag gör. Dagar blev till månader och en dag efter 6 månaders dagen så vart lyckan med påtaglig än den redan var, vi fick ett klart plus på en sticka, och fick svart på vitt (eller ja, blått på vitt) att två ska bli tre.

Vilket ord sätter man på allt man känner på insidan när känslorna är så mycket större än vad ett ord kan förklara?

Per Erik Granberg, i medgång och motgång står jag vid din sida. Jag älskar dig mer än ord kan beskriva.

"Jag vill aldrig vakna när mina fingrar är fjädrar längs din kropp. Jag vill aldrig vakna när jag tyder din handstil mot min ryggrad. Och med min tunga längs din hals skall jag berätta hur mycket jag behöver dig."